Mamma är död

Hon somnade in tidigt en torsdagmorgon. Dagen innan hade hon körts i ambulans till stora sjukhuset, med smärtor i magen. Äldreboendet hade ringt min syster som skötte kontakterna. Det lät allvarligt.

Jag skulle ha ljudet på under natten. Med mobilen på nattduksbordet försökte jag sova. Mamma hade åkt ut och in de senaste åren, med olika krämpor, men bortsett från operationerna i tarmen för några år sedan hade ingenting känts oroande. Mamma var av segt virke. Nu var det annat. Inga värden som de skulle. Mamma yrade. Så tunn, så tunn, jag hade varit och hälsat på två månader tidigare, hur länge skulle hon orka? En infektion till så går hon, hade min läkarbror sagt. Nu var hon där. Tarmen, skulle det visa sig, hade spruckit igen och för sista gången.

Min syster ringde strax före fem. Doktorn ville hälsa att det inte var många timmar kvar, ifall vi ville vara med mamma i tanken, för ingen av oss skulle hinna dit. Vi sa inte många ord. La på. Jag vandrade ut i köket. Satte på kaffebryggaren, stängde av. Vad säger man, hur tänker man, skulle hon höra? Jag försökte göra mig bilder av sjukhusrummet, var det kalt och kallt, fanns där blommor, lyste det mjukt från små lampor, såg mamma redan ett klarare ljus? Var slutet nådigt, stod någon där och väntade, skulle någon ta emot? Doktorn hade sagt att mamma såg på honom och sköterskorna och följde dem med blicken men svarade inte på tilltal. Vad är det du ser, mamma? Var är du?

Det tog en halvtimme till. Sedan var mamma borta.

Jag drog upp persiennerna. Septemberhimlen som sammet i uppgående sol. Hus som växer ur natten. Trädkronor, gula. Dagen på frammarsch, ivrig, påträngande.

Dörrar som slår igen. Steg på gården. Människor på väg. Ingen vet, inte någon. Jag sitter, andas, gårdagskvällens Tranströmer uppslagen, strofer till Thoreau. Tidningens rubriker om stundande val i USA.

Morgon på jorden, morgon bland alla morgnar.

Jag virade en varm filt omkring mig och började ringa.

Mamma, finns. Min mamma.

10454565_10152826589659523_1326123825402957790_n

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2016

4 reaktion på “Mamma är död

  1. Birgitta

    Det är stort det är märkligt det är obeskrivbart när en nära människa dör. Döden sveper om oss i en slags okunskap och litenhet inför det okända. Tack att du delade med dig av din upplevelse när din mamma avled. /Birgitta

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *