Zen i en hektisk tid

Det har varit en hektisk höst. Sociala åtaganden, parallellt med bokskrivandet som fortfarande bara är på anteckningsstadiet. Ett och annat att oroa sig för och lägga tid och energi på. Bloggandet har blivit lidande. Dock inte familjen. Familjen är viktig. Så ligger det till i min värld.

En minisesshin har jag ändå hunnit med. Avverkat, tänkte jag säga, men det säger jag inte. En sesshin avverkar man inte. Man sitter där på kudden, i tystnad, timme efter timme, i det här fallet i två heldagar. Zenmästaren Johannes Fischer från Berlin var på besök i Stockholm, tredje året i rad. Ett välbehövligt vattenhål, kan jag påstå. Och en påminnelse om att zen-träningen inte bara äger rum på meditationskudden. Nej, den pågår till lika stor del i den vanliga vardagen. Eller rättare sagt, det är i det praktiska livet som allt det som zen står för inte bara övas in och levs utan också sätts på prov. Med det sagt – en höst som min är ett utmärkt tillfälle för hårdträning.

Jag kan inte skryta med att jag lyckats väl med det sistnämnda. Nej. Det där med klarhet i knoppen har inte varit mycket att orda om. Sinnesnärvaron har legat lite varstans, mest på obestämbara platser. Allt har ändå blivit gjort, som det brukar, även om jag i vanlig ordning gjort det onödigt krångligt för mig. Visst, det har även varit några riktiga höjdpunkter i det sociala livet. Men. Även det roliga, så här i efterhand när jag blickar bakåt i almanackan, har varit – just det, punkter i almanackan. Något som hänt så där under en inandning. Som jag för den skull inte skulle vilja vara utan.

Nu har tiden kommit för annat.

Det ska nämligen bli ändring. Inga nödvändiga förrättningar är i sikte så långt ögat når. Almanackan ska heller inte fyllas på. Det ska den inte. Ja, jag vet: Ni som känner mig säger att det där har vi hört förr. Och visst, det har ni. Det kör lätt ihop sig för mig med gränserna, men det är inte så att jag inte fått med mig något under decennierna med zen. Nej, jag tänker att zenvägen är en lång väg, oavsett. Helt oavsett. Det är bara att borsta av sig och vandra vidare. Gång efter annan.

Säger jag i det att jag kommit till utandning.

Livet är gott.

Det är sällan jag lägger ut foton på mig själv, men nu gör jag det. Här på en höstlig promenad norr om Stockholm.

IMG_8942 (2)

 

 

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015

2 reaktion på “Zen i en hektisk tid

  1. Kjell brorsan Persson

    Ja du, vi har alla vår väg att vandra. Jag följer med intresse ditt bloggande. Även om våra vägar är lite annorlunda eller kanske just därför så respekterar jag din väg.
    Det där med förändring kan vara lite knepigt. Man tror att nu ska det bli andra bullar men så upptäcker man att visst har det blivit förändring men inte på det sätt jag trodde. Kanske så blir man lite besviken men jag tror att den förändring som blev var nödvändig som ett naturligt steg i ens utveckling. Så se inte ner på den väg man vandrat utan var till freds med vandringen. Trots allt är det ju där jag är nu som är av betydelse och från vart man går vidare. Det är kanske det största med förändringar att jag inte kommer dit jag tror och att kunna acceptera skillnaden. Eller som det heter i sången: Var nöjd med allt som livet ger och allt som du omkring dej ser…….

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *