månadsarkiv: oktober 2015

Zen i en hektisk tid

Det har varit en hektisk höst. Sociala åtaganden, parallellt med bokskrivandet som fortfarande bara är på anteckningsstadiet. Ett och annat att oroa sig för och lägga tid och energi på. Bloggandet har blivit lidande. Dock inte familjen. Familjen är viktig. Så ligger det till i min värld.

En minisesshin har jag ändå hunnit med. Avverkat, tänkte jag säga, men det säger jag inte. En sesshin avverkar man inte. Man sitter där på kudden, i tystnad, timme efter timme, i det här fallet i två heldagar. Zenmästaren Johannes Fischer från Berlin var på besök i Stockholm, tredje året i rad. Ett välbehövligt vattenhål, kan jag påstå. Och en påminnelse om att zen-träningen inte bara äger rum på meditationskudden. Nej, den pågår till lika stor del i den vanliga vardagen. Eller rättare sagt, det är i det praktiska livet som allt det som zen står för inte bara övas in och levs utan också sätts på prov. Med det sagt – en höst som min är ett utmärkt tillfälle för hårdträning.

Jag kan inte skryta med att jag lyckats väl med det sistnämnda. Nej. Det där med klarhet i knoppen har inte varit mycket att orda om. Sinnesnärvaron har legat lite varstans, mest på obestämbara platser. Allt har ändå blivit gjort, som det brukar, även om jag i vanlig ordning gjort det onödigt krångligt för mig. Visst, det har även varit några riktiga höjdpunkter i det sociala livet. Men. Även det roliga, så här i efterhand när jag blickar bakåt i almanackan, har varit – just det, punkter i almanackan. Något som hänt så där under en inandning. Som jag för den skull inte skulle vilja vara utan.

Nu har tiden kommit för annat.

Det ska nämligen bli ändring. Inga nödvändiga förrättningar är i sikte så långt ögat når. Almanackan ska heller inte fyllas på. Det ska den inte. Ja, jag vet: Ni som känner mig säger att det där har vi hört förr. Och visst, det har ni. Det kör lätt ihop sig för mig med gränserna, men det är inte så att jag inte fått med mig något under decennierna med zen. Nej, jag tänker att zenvägen är en lång väg, oavsett. Helt oavsett. Det är bara att borsta av sig och vandra vidare. Gång efter annan.

Säger jag i det att jag kommit till utandning.

Livet är gott.

Det är sällan jag lägger ut foton på mig själv, men nu gör jag det. Här på en höstlig promenad norr om Stockholm.

IMG_8942 (2)