Efter sesshin

Det konstiga är att jag inte är orolig för nåt. Nånting borde det vara. Nånting brukar det vara. Men icke. Hur jag än gräver. Så jag låter bli.

Jag har varit på sesshin. Mediterat, dagarna i ända, i fem dagar. Gjort min koanträning, två gånger om dagen har jag marscherat till dokusan, den korta privata stund man kan ha med läraren, om man vill, vilket jag vill fastän jag är en usel elev. Jag har mindre och mindre skam i kroppen. Det finns flera hundra koaner, om jag uppfattat det rätt, zen-paradoxer som ska hjälpa mig att slinka ur boxen och vara fri och spontan och autentisk och allt det där man kan vara om man plötsligen som en blixt från en klar himmel får en breakthrough och svarar som man inte alls hade planerat att svara eller läst sig till. Det måste vara ett svar som är mitt eget, inte någon annans. Koansvar är personliga, säger han, Ama Samy. Här godkänns inte de fina ord som jag tagit ur en bok. You are too intellectual, säger han. You have to present YOURSELF, not a philosphy.

Ändå behöver vi läsa.

Allting är både och. Vi behöver läsa, och sedan glömma vad vi läste.

Till mig säger han: Be like a child. Don´t think.

Varpå jag bestämmer mig för att inte tänka och går tillbaka till meditationskudden och börjar direkt fundera på om jag skulle gå till köket under nästa paus och be dem göra en helt vanlig sockerkaka till eftermiddagskaffet, inte den sura hälsosamma lilla munsbiten som varken innehåller kalorier eller något annat gott. Det är ju ändå jag som har hand om det praktiska denna gång, på denna sesshin. Jag bestämmer mig för att inte tänka mer på saken, men sen börjar jag tänka att jag nog borde säga till om frukostbrödet, var det verkligen nybakat, det var torrt och hade nog stått ett par dygn, och var det inte två olika sorter förra året?

Nu är sesshin över. Och – det var en bra sesshin. Efteråt stannade väninnan Annelise från Paris hos mig i fyra dagar. Jag blev turist i min egen stad, vilket gladde mig stort – hur kan jag glömma att jag bor i världens vackraste stad (detta var vi överens om), hur kan jag glömma vattnen och de öppna vyerna som är så sällsynta i många andra storstäder? Solen lyste och det var som om våra samtal också blev genomlysta, samtalen om koanerna, eller inte koanerna i sig själva utan vårt förhållningssätt till dem och till den vanliga vardagen, genom den träning vi håller på med.

Nu sitter jag i den vanliga vardagen under det stora gröna träd som täcker hela mitt vardagsrumsfönster, hemma i söderort numera närförort, och lyssnar till glada sommarrop från gården. Det regnar inte. Nej, det är sol. Just det, solen förbarmade sig över oss även denna sommar, till slut, jag sitter här och känner ingen oro för nånting, fast det borde vara nånting för det är ju alltid nånting.

Sexåriga barnbarnet har fått magsjuka, tredje dagen i den nya värld hon just trätt in i – skolan. Jag skulle ha varit med dem i helgen, henne och lillsyrran. Hon skulle ha fått ett set av mig med pennor, linjal, pennvässare och suddgummi, allt i glada färger. Jag skulle ha lärt henne vad man använder en linjal till. Fast det tror jag hon redan kan. Det kunde man inte på min tid när man började skolan. Inte jag i alla fall.

Nu sätter jag mig på balkongen. Jag ska tänka – eller inte. Livet är gott.

Nedan en skvätt stockholmsvatten.

11880450_10153842432424523_2879535211189808382_n

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015

4 reaktion på “Efter sesshin

    1. cernering Inläggsförfattare

      Tack, Anna Pia! Och nej – jag ska inte på koan-seminariet. Det är andra som gör det. Jag mailar dig! Kram till dig!

      Svara
  1. Petra Hiort af Ornäs

    Hej Cirkka!
    Visst var sesshin fin! Och brödet tänkte jag inte så mycket på annat än när det såg ut att innehålla nötter och då fanns alltid knäcke.
    Misströsta inte om koanerna, vi är nog många som har det så. Bara att streta på. På torsdag börjar jag koanseminarium hur nu det ska gå. Håll tummarna!
    Kram
    Petra

    Svara
    1. cernering Inläggsförfattare

      Petra, ha det så jättebra på koanseminariet! Jag var på motsvarande i Hamburg för två år sedan, det var där jag lärde känna Annelise. Vill igen! Kanske på BZ när jag är där i mars. Har mailat Sasi och frågat om han fått datumet. Det brukar vara i mars, men hittills har jag missat det.
      Stor kram till dig!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *