Dator, retreat och fönsterputsning

Jag vaknade halv fyra i morse. Bad till gud och änglar och trollen i Värmlands skog och mark att om så, slå mig med släggan och låt mig sova. Men nej. Ingen nåd. Upp och kurs mot datorn. Jag hade lämnat ogjort igår kväll. Och, man ska aldrig lämna till morgondagen det som ska göras idag. Har mamma lärt mig.

Ja, jag sitter mycket vid datorn. Inte bara med blogg och bilder och bokjobb. Nej. Alltid är det något som ska organiseras. Administreras. Laddas ner. Googlas på. Nu hade det uppstått en ”major disturbance” i ett program som i min värld hör till livets nödtorft. Tvärtemot min vana och praxis hade jag bara struntat i fanstyget. Min vana och praxis är att hålla på tills det blir gjort det som ska bli gjort. För det bränner jag ut mig ibland. Så ligger det till. Har jag lämnat till morgondagen det som ska göras idag – ja, då blir nattens sömn ömklig.

Jag betraktar mig som en praktisk människa. Och ja, jag är det. Praktisk är ordet. Finns det ett konkret problem – då löser jag det. I det handfasta och begripliga är jag i mitt rätta jag. Jag kan svinga yxa och såg. Jag kan mjölka en get. Jag fixar till det i cyberspace. Visst, jag kan inte mycket om någonting. Alls inte. Men. Jag klurar ut och gör. Där är det fokus så det pyr om det. Och jag lämnar inte till morgondagen.

Något fel är det ändå på huvudknoppen.

För rätt som det är så är tändlåset – just det – låst.

Jag får inte till det. Kommer inte åt.

Som nu det med att äntligen få fönstren putsade. Fönstren putsar man på våren, enligt min vana och praxis. Det har mamma lärt mig. Nu blev inte något putsat. Hela april var det fullt upp med att komma hem efter fyra månader i Indien. I maj stod det klart: Till midsommar ska det ske! Syster med familj skulle hälsa på, och som den pedant jag är tar jag inte emot gäster utan rena fönster.

Syster med familj lämnade återbud. Fönstren blev inte putsade. Nu skulle här, i lägenheten med den vackra innergården i Stockholms söderort numera närförort, avgjort och definitivt, putsas fönster före femtonde juli. Femtonde juli skulle jag bort en kort sväng och sedan skulle det bli bråttom med det sista inför zen-retreaten som ska börja tionde augusti och som det är jag som administrerar.

Före femtonde juli regnade det dagarna i ända. Inga fönster blev putsade i lägenheten med den vackra innergården i Stockholms söderort numera närförort. Och mycket riktigt, efter den korta svängen bort blev det mycket bråttom med att administrera. Dessutom skulle nu även fönster putsas före tionde augusti, detta var faktum och nödtvång, för från retreaten skulle jag få med mig finbesök från Paris, och som den pedant jag är tar jag inte emot gäster, i synnerhet finbesök, utan rena fönster. Alltså, nu i sista skälvande och utan återvändo har tändlåset tvångsöppnats. Retreat har administrerats och samtliga fönster har putsats. Finbesöket från Paris får beskåda en vacker innergård i Stockholms söderort numera närförort genom skinande fönsterglas.

Tydligen går det alldeles utmärkt att lämna till morgondagen det som ska göras idag. Varför? Därför att huvudet är outgrundligt. Ett mysterium.

Under förhandenvarande omständigheter betraktar jag mig som en lycklig person.

Nu kan retreaten börja. Nu kan Ama Samy komma, zenmästaren från Indien, han som är min lärare och mentor. Nu kan alla komma, alla de som ska på retreaten. Nu kan jag ta hem finbesök från Paris, utan skämsel och annat mankemang.

Hur gick det med datorn och den ”major disturbance” som inträffat? Jo, jag löste det på två morgontimmar, utan kaffe. I det handfasta och begripliga är jag nämligen i mitt rätta jag. När det väl går att få till det och komma åt.

Här en bild från Frötuna Gård där retreaten ska hållas:

10409534_10152826589634523_568875974163814943_n

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015

2 reaktion på “Dator, retreat och fönsterputsning

  1. Petra Hiort af Ornäs

    Hej Cirkka!
    Vi ses redan i morgon på sesshin. Ska bli trevligt att ses igen. Mina fönster förblir dock oputsade och det rör mig inte i ryggen! Slutsats: Man kan vara lycklig även med smutsiga fönster!
    Storkramen
    Petra

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *