Nu går jag på ayurveda

Nu går både Marianne och jag på ayurvedisk behandlng. Vi är ju ändå i ayurvedans förlovade land, södra Kerala. Här står klinikerna som spön i backen. En del mottagningar är enkla, andra liknar stora sjukhus eller semesteranläggningar och inkluderar både dyrt boende, specialkost och en uppsjö av behandlingar. Priserna varierar förstås stort. Det är inte säkert att det dyraste är bäst. Vill man prova på en kur i denna urgamla indiska läkekonst är det bäst att gå på rekommendationer. Själv hade jag ingen tanke på ayurveda när jag bestämde mig för en månad i Kerala, men nu sitter jag här, mitt i en 10-dagars ”rejuvenation body-mind”-kur. Som det kan gå. Och jag kan berätta att jag är mer än nöjd.

Så – vad är ayurveda? Här ska inte redogöras för det, för jag har ingen djupgående kunskap om saken. Men. Jag kan berätta det jag snappat upp i samtal med vår Dr Nisha, en härlig kvinna som är både född och ingift in i lång ayurvedisk tradition. Det är hon som basar för stället där vi bor, som är både ett litet hotell och en mottagning med fyra terapeuter. Efter att ha utrett mig tilldelade hon mig en behandlare och valde ut just den örtblandning som min oljemassage skulle bestå av. Massage? Just det, i en och en halvtimme per dag, i tio dagar, blir jag – indränkt i oljorna från topp till tå – knådad och bankad på av en bastant indiska med hårda nypor. Massagen avslutas med att oljan gnids in i kroppen med ganska tunga upphettade påsar som innehåller blad från dessa örtväxter som även de doppas i olja. Ungefär femhundra örter är inblandade, naturligtvis helt giftfria, och oljorna – de kokas ihop lokalt här i Kovalam i två veckor efter recept från Dr Nisha. Det ni!

Det lilla jag förstått av ayurveda är att våra kroppar med åren ”torkar” inifrån, vilket ger oss olika besvär, i mitt fall, för att ta ett exempel, med lederna. Oljan, säger Dr Nisha, är ett medium som hjälper örterna att hitta sina platser i kroppen för att läka den. En ”torr” kropp, om jag förstått saken rätt, kan inte tillgodogöra sig örterna, alltså själva medicinen. Hur länge sitter då effekten i efter en tiodagars behandling? Det beror helt och hållet på hur ”torr” min kropp är. I varje fall kommer behandlingen att fortsätta jobba på i kroppen efteråt, ett antal månader och kanske upp till närmare ett år. Vilket betyder att om ett år är det dags för en ny kur – eller kanske en av de mer djupgående kurerna, av vilka den längsta är nästan två månader. Det ni, säger jag igen.

Har jag då råd med behandlingen? Jodå, det har jag, och det har säkert ni också om ni kommer till Indien. Min kur på tio dagar, med 90 minuters terapi per dag, kostar lite över 2000 svenska kronor. De pengarna hade jag tänkt spendera på utflykter med utgångspunkt i Kovalam. Nu blev det inte så, för min kompis Marianne och jag har var sin behandling efter varandra på eftermiddagarna, och sedan följer dusch och hårtvätt, så vår lediga tid här inskränker sig till morgon, förmiddag och kväll. Men, vi använder vår tid väl. Upp tidigt, njuta av frukost vid havet, sedan följa fiskarnas morgonrutiner och ta en promenad eller rickshaw till någon av byarna och stränderna där vi slipper den största strömmen av turister – alltså våra likar. För våra likar ser vi nog av hemma, tycker vi.

Nu säger Dr Nisha att man kan under behandlingens gång få symtom av olika slag, som trötthet eller mer ont eller kanske att känslorna kommer i svall… Marianne har blivit trött medan jag känner mig mer energisk, men allt kan ju ändras i ett huj. Vad vet man? Ingenting. Även det här är ett äventyr, och faktiskt helt oplanerat. Men är det inte just det oplanerade och outstakade som bara det i sig kan vara en ”rejuvenation”-kur? Jo, det tror jag i alla fall.

På bilden nedan sköljs noten efter nattens fångst:

10689588_10153227664214523_8750824940119761402_n

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2015

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *