Bodhi Zendo, Indien

Två veckor har jag nu varit på Bodhi Zendo, min bas i Indien. Det här är ett center för zen-meditation, som leds av zen-mästaren Ama Samy. Hur har jag hittat det här paradiset i Perumalmalai Hills i sydligaste Indien? Jo, Ama Samy leder retreater, eller sesshins, som det heter på zen-språk, i Sverige och övriga Europa varje sommar. Jag träffade honom första gången för närmare tjugo år sedan. Det här är min fjärde längre resa till och i Indien, och min tredje vistelse på Bodhi Zendo.

Här är gott att vara. Ingenting att åstadkomma. Inget funderande över vad man ska göra härnäst, vad man ska ha till middag, vilken kanal man ska titta på eller hur man ska få ihop sitt liv. Allt är utstakat. Det är bara att följa schemat, och ”görat” flyter på. Visst finns det en trygghet i en struktur? Ja, säger jag som alltför lätt hamnar på villospår i min egen mentala djungel. Jag gillar rutiner. Men, även de bästa rutiner kan ju med tiden bli automatiserade så man blir en robot som gör det man alltid gjort, på det sätt man alltid gjort. Nu talar jag om mig själv, inte om er andra. I vilket fall. Det är här mindfulness, som ju är en viktig del av zen i praktiken, blir intressant. För mig. Jag som alltför lätt får en oreda i huvudet så att de eventuellt klara tankarna drunknar i all trängsel i nämnda kroppsdel, mår särskilt bra av att vara i den här miljön. För här, här är det inte bara meditation som praktiseras. Nej, lika mycket handlar det om att göra våra dagliga rutiner till ritualer, om man vill använda ett lite högstämt ord. Med det menar jag handlingar som utgår från en hjärna som uppmärksammar och är med, i stället för att släcka lampan och lägga sig medan roboten ”gör”.

Så hur ser då schemat ut? Jo, två gånger i månaden har vi en sesshin, några dagars intensiv meditation med tystnad även mellan meditationspassen. Upp kl 05.00, i säng 21.00. Kan vara tufft ibland, särskilt nu när morgnarna och kvällarna här uppe i bergen är kalla. Det är ju trots allt vinter, även om det blomstrar i trädgården och är varmt på dagarna. Mellan sesshins följer vi ett dagligt program som omfattar 2,5 timmes meditation i olika pass, en timmes arbete (jag ingår i salladsgruppen), måltider och vissa tysta timmar. Torsdagar och söndagar är vi ”lediga”. Man kan göra utflykter eller vandra i bergen, fast det sistnämnda kan man göra vilken eftermiddag som helst. Berg finns här gott om, med vandringsleder och byvägar. Eftersom det råder tystnad på själva anläggningen under ett par timmar varje eftermiddag, kan man, om man får pratabstinens, gå en promenad med någon eller några som lider av samma åkomma.

En ledig dag åker jag gärna till staden Kodaikanal som ligger till och med lite högre upp i bergen än Bodhi Zendo, med hisnande utsikter. Sa jag var Bodhi Zendo ligger i höjd? Jo, 1700 meter över havet. Taxi eller jeep för fyra personer en mil tur och retur kostar ca 13 svenska kronor per person. Jag har också åkt lokalbuss nerifrån byn Perumalmalai, dit det är tre kilometers lagom promenad från Bodhi Zendo. Bussen till Kodaikanal kostar en krona ena vägen, men det handlar ju inte om pengar här för oss med västvaluta i fickan. Nej. Lokalbussen är en upplevelse och en erfarenhet, och den vill jag inte vara utan. Men. Jag föredrar taxi. En överfull skranglig buss i hög fart på smala slingriga bergsvägar är – ja, just en upplevelse, om ni förstår vad jag menar.

Här sätter jag stopp för idag. Ut nu och hänga upp min tvätt som tvätterskan har tvättat. Sedan ska vi öva sånger till julfesten.  För – julen kommer även till Bodhi Zendo.

Här en bild från vår innergård:

10847859_10153119304219523_386202980142960039_n

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

En reaktion på “Bodhi Zendo, Indien

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *