Sönderfall och urartning och konsten att dö

Det har varit en märkvärdig höst. Fylld av frustration och sönderfall.  Kollaps av invanda strukturer. Gamla tryggheter har lagt av. Pralinasken har varit stängd. Jag har beskådat sakernas tillstånd och urartning från stormens öga, dit jag tagit min tillflykt när livet inte levererat en enda försäkring om att allt ändå kommer att sluta bra.

Nu, dagarna innan den långa resan konstaterar jag att det mesta ändå är under kontroll. Just nu. Nästa stund kan förändra allt. I varje fall har jag idogt betat av göra-listan. Det har tagit mycket mer tid och kraft än jag räknat med. Banan har inte varit snitslad. Men. Genom kaos efter kaos är nu det mesta förberett, för hyresgästen som ska bo i mitt hem medan jag är borta, och för mig som ska fara till det land där man aldrig har saker under kontroll.

Om inte annat så har hösten varit en påminnelse om att kontroll bara är en illusion. I ett ögonblick kan allting förändras. Saker kan gå fel. Händelser kan gå en annan väg än den vi ville. Vi kan till och med dö.

Ja, mitt i all bedrövelse har jag hållit på med en gammal buddhistisk övning i konsten att dö. I stunder då jag varit som mest skärrad har jag tagit hjälp av övningen, antagligen av nödtvång, när inget annat längre fungerat. Påmint mig om att i nästa stund kanske jag inte är här och våndas (OBS: detta har inget att göra med dödsönskan!) – alltså, om jag nu ska råka till och dö kollapsdöden, hur vill jag att den enda stund jag har i livet ska vara?

Faktiskt en riktigt bra övning, som också kan förändra stunden, från vånda till något nästan angenämt. Om det nu är angenämt det ska vara.

En annan aspekt av den buddhistiska konsten att dö är att dö för illusionen att man har kontroll. Och då, då kan jag berätta för er att jag dött många gånger under hösten.

Idag är det lördag. I veckan har jag sett till att umgås med nära och kära. På onsdag morgon åker jag till Indien. Enligt allt det jag jobbat för.

På bilderna här nedan är det fortfarande höst. I mitt vackra Stockholm. Luften klar. När jag landar i Chennai/Madras natten till torsdag möts jag av kvalmig hetta. Och vem vet vad?

10690019_10152993976454523_2687296365593601913_n

10416603_10153000217334523_7491777579242329466_n

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

6 reaktion på “Sönderfall och urartning och konsten att dö

    1. cernering Inläggsförfattare

      Tack, Lena! Jag ska hälsa The Incredible! Som jag redan längtar till. Tänk om du var kvar där… Kram.

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *