månadsarkiv: augusti 2014

Efter retreat

Det blev en fin retreat. Eller sesshin, som man säger på zenspråk. En vecka i meditation och tystnad. På vackra Frötuna Gård & Retreat utanför Uppsala. Med zenmästaren Ama Samy. Som det var härligt att träffa igen.

Det var inte länge sedan jag umgicks med Fr Ama senast. Nej, det var faktiskt i vintras, på hans center i södra Indien. Bodhi Zendo. Och snart, närmare bestämt om tre månader, är jag där igen. Vilket gläder mig oerhört – och samtidigt stressar mig. För allt jag behöver hinna med innan.

Just det. Stressar. För sådan är jag. En som stressar.

Så retreaten fyllde ingen funktion?

Jodå. Det gjorde den. Där och då, alla dagar och nätter, befann jag mig i min fullaste frid. Även timmarna efter hemkomsten. Men. Sedan hände något. Vardagen drabbade mig. Vardagen med sin rasande framfart. Den vardag som inte kan vänta.

Jag vet. Ni behöver inte påpeka det. Allt finns i mitt eget huvud. Jag kommer mycket väl ihåg vad jag skrev här på bloggen. Ordning och reda skulle det vara efter retreaten. Klara, fräscha tankar. Nåväl. Nu blev det som det blev. Jag fann mig mitt i stormen, virvlandes runt med allt som behövde tas om hand. Barnbarn, familj, vänner, gym, högar med post, reklamens extrapriser, tvätt, städning, inhandlande av höstkläder och de där bekväma skorna som min hallux valgus får plats i. Metervis med kom-ihåg-lista inför resan. Alltså. Livet blev en röra. Som det ofta blir. För mig.

Inte ett spår av friden på retreaten fanns kvar. Borta. Glömt.

En vecka har gått, och jag minns knappt till vad. Gått har den gjort i alla fall, kommer jag fram till när jag konsulterar kalendern. Har jag då alls tagit mig i kragen? Jodå, det har jag. Sedan igår, den sjunde dagen efter retreaten. En plötsligt insjuknad gammal mamma blev droppen. Mamma där långt borta i avkroken i finska Österbotten. Nu måste jag prioritera. Helt enkelt och definitivt. Det vill sig inte bättre än så.

Jag har nu sagt ett högt NEJ till höger och vänster. I alla väderstreck. Framför allt ett NEJ till mig själv. Nu är det rak kurs som gäller. Har på mig skygglappar, som hästen. Inte titta åt sidorna. Göra det som ska göras. Bara det. Vandra dit det ska vandras. Bara dit.

Plockar fram anteckningarna från retreaten, från Fr Amas föreläsningar. Klart och tydligt och utan omsvep står där följande, skrivet med min egen penna, i min egen skrivbok:

– Zen practice is learning one-pointedness. You need to collect yourself.

– You must learn to walk in this self-collectedness. Don´t scatter yourself.

– Look at your life: What is important? What are your values? Don´t waste yourself.

Japp. Så skrev jag på retreaten, sittandes i min fullaste frid. Kloka ord, kan jag konstatera. Ord bland alla andra kloka ord jag samlat på mig medan decennierna passerat. Känner att det börjar bli allvar. Ytterligare en mening från zen flyger in i huvudet: If not now, when?

Ja, if not now, when? Jag tar nu av in på den smala stigen. Än en gång.

Från och med nu ska jag: Göra bara det som är viktigt. Göra en sak i taget. Göra det grundligt och utan brådska. Göra mindre, och i lugn och ro.

Det borde göra livet enklare. Göra det zen.

Wish me luck!

Här några bilder från retreaten:

 

10547493_10152826589504523_4240117382319437287_n 10609685_10152826589699523_827553260186019752_n 10570425_10152826589639523_6560529352285966045_n (2) 10543616_10152826589524523_2231884287160588623_n (2)10454565_10152826589659523_1326123825402957790_n10409534_10152826589634523_568875974163814943_n

 

 

 

 

 

 

Sommar och sol och nya tankar

Nog fick vi den där sommaren. Med råge. För min del har jag svettats mest på hemmaplan. Gjort ett par turer till skärgården. Vandrat i skuggor, suttit under parasoller på stadens caféer. Bokat flyget till en annan sol i vinter – den i Indien.

Med alla fönster öppna och utan fläkt, då inga fläktar finns att köpa, har jag hållit på med min livsadministration. Saker jag vill ha i ordning innan jag reser i november och hyr ut lägenheten i fyra månader. Det blev storstädning i badrummet. Rensning i garderober och lådor, bland kläder och föremål som någon annan kan ha större glädje av än jag. Jag som flyttat till mindre och mindre under åren – varifrån kommer allt detta som fyller alla vrår så att det slutligen inte finns plats för mig och eventuella nya tankar? För vad det sistnämnda anbelangar – om tankar materialiseras i papper så undrar jag om det överhuvudtaget funnits möjlighet för något nytt att flyta in på sistone. Jag kan säga att om jag nu inte tagit mig tid och mod att genomföra den riktigt stora rensningen, den i pappersarkiven och bland icke-namngivna högar, så skulle hela den här idén med bloggandet varit i fara. För här ska inget färdigtuggat presenteras, har jag bestämt.

Nu ska ni få höra. Allt det som jag hållit för heligt, det jag styvnackat hållit fast vid, till varken nytta eller glädje för mig eller någon annan, det är borta nu. Från hur långt tillbaka i tiden orkar jag inte ens ha koll på (jodå, det som verkligen betyder något finns kvar). Deklarationer, lönebesked, bankpapper, bokföringspärmar, tidningsartiklar, noteringar om viktiga saker som länge sedan blivit oviktiga, fragment av texter som någon gång ”skulle bli nåt” bara tiden blev gynnsam, resebroschyrer, flygbiljetter, gamla pass, julkort, födelsedagsgratulationer, adresser och telefonnummer till människor jag inte ens kommer ihåg vilka de är, nyhetsbrev från instanser som antagligen inte existerat på åratal… Borta.

Ja, nog har jag levt länge. Påse efter påse av gammalt liv har funnit sin sista vila på tippen. Känner jag mig lättare nu? Nej, inte än. Nu ska säckar bäras till Myrorna på Götgatan. Stoppet i badkar och handfat ska fixas. Dammet från det gångna städas ut, luft släppas in. Och snart. Alldeles snart ska jag på retreat. Jag ska meditera. Timme efter timme, dag efter dag ska jag sitta där och sopa rent i skallen. Och då, jag säger att då är det ju bara den om det inte ska kunna födas någon liten fräsch tanke och lite klarhet i det gamla huvudet.

Slutligen kan jag notera att WordPress är ett underbart verktyg – när det fungerar, vilket det oftast gör. Dock inte alltid. Som nu när det plötsligt envisas med en egen radbrytning och inte den jag vill ha. Nåväl, hoppas ni har överseende med det. Jag måste lämna det som det är – återkommer efter retreaten!

Jodå, sommaren är vacker i Stockholm:

10612600_10152875172674523_8387283309051509417_n (3)