Ja, det får vara som det är!

För några månader sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen med rubriken ”Får det vara som det är?”. En fråga som jag kommit fram till är ledmotivet i allt jag skriver här. Nämligen. Att det får. Vara. Som det är. Även om det inte alltid är lätt. Att låta det vara. Som det är.

Ni som läser min blogg regelbundet vet att jag ofta använder metaforerna ”slukhålet” och ”pralinasken”. En del av er kanske tycker att jag är lite väl drastisk. Det kanske jag är. Men nu ska jag berätta något. Jag har inte kommit på det där själv. Jag har snott det från Buddha.

Nej, jag hädar inte. ”Slukhålet” är bara min benämning på det som är ett centralt begrepp i buddhismen: ”lidande”. Om ”slukhålet” är ett drastiskt ord så tycker jag inte att ”lidande” är bättre. Hur som helst. Ordet ”lidande” är en översättning av engelskans ”suffering”, som i sin tur är en översättning av ordet ”dukkha” från originalspråket pali. Ett starkt och ofta missförstått ord. Även lite gammaldags, tycker jag ibland.

Buddha gjorde ju som bekant upptäckten att ingenting i livet består. Den lycka vi känner kan när som helst vändas till sin motsats. Livet är nyckfullt till sin natur. Det enda vi vet med säkerhet är att vi travar käpprakt mot döden. Därför, sa Buddha, är människan utrustad med en existentiell ångest och frustration. Ingen kommer undan. Alla har det. Mer eller mindre, och på olika sätt. Det är det som är ”dukkha”. Eller som jag säger: ”slukhålet”.

Alltså: Dukkha, lidandet, slukhålet – det är inbakat i varje människa. Det kan vara stort och förfärligt, som svåra sjukdomar och allehanda tragiska livssituationer. Eller så är det bara vårt helt ”normala” vardagsmissnöje med sakernas tillstånd. Att det inte är eller blir som vi vill. Allt det där som borde vara på ett annat sätt. Vilket väl är det vanligaste uttrycket för dukkha. Ett litet slukhål. Som vi bara råkar trilla i, mest hela tiden, av gammal vana. Utan att vi ens lägger märke till vad det är som händer.

Det är det som är min utgångspunkt när jag säger att det får vara som det är. Och det var det Buddha sa. Han deklarerade klart och tydligt att vi inte kan undgå dukkha. Vi kan intellektuellt försöka förneka dess existens, eller göra det till något annat. Men det försvinner inte. Vi kan försöka fly från det med alla de medel som finns i det jag kallar pralinasken, men det kommer ifatt oss, kanske i en annan skepnad. Men. Sa Buddha också. Vi kan lära oss att leva med vårt individuella dukkha, genom att praktisera meditation och mindfulness, medveten närvaro i allt som sker, då även i vår upplevelse av det som för oss är dukkha. Så att vi börjar lägga märke till det som händer. Och i stunden, som kan bli längre och längre, får sinnesro.

Just det. Sinnesro. Det är liksom det som är grejen.

Buddha, eller Siddharta Gautama som han hette innan han blev ”upplyst”, var en praktisk man. Han litade inte på abstraktioner och intellektuella antaganden om hur allting förhåller sig. Han sökte en konkret ”sanning”, något han skulle ”veta” genom egen direkt erfarenhet. Därför satt han, enligt skrifterna, under det där berömda trädet i Bodh Gaya borta i Indien och mediterade, tills han ”visste”. Och hans över tvåtusen år gamla lära inspirerar mig här och nu, dagligen, till att öva mig i att vara närvarande, inte bara i det som är härligt och lyckligt och bra på alla sätt, för där har jag inga problem med att VARA. Det svåra är att VARA där när det oönskade slår till. Känslan av stress, förvirring, oro. All denna mänskliga ofullkomlighet.

Det är inte alltid så lätt. Men, borde det vara det?

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

2 reaktion på “Ja, det får vara som det är!

  1. Petra Hiort af Ornäs

    Käraste Cirkka!
    Jag har slukat innehållet med god aptit och utan minsta lidande. Har jag kommit så långt i min inre själsfrid eller är det starka försvarsmekanismer? Men i vilket fall som helst mår jag bra! Och önskar dig detsamma med hela mitt hjärta.
    Petra

    Svara
    1. cernering Inläggsförfattare

      Tack Petra, en trogen läsare. Härligt att aptiten var god! Ja, i det närvarande nuet är livet gott även här. Kram från mig!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *