Bangalore – i sus och dus

Bangalore. Här finns lika många invånare som i hela Sverige. Antagligen många fler. Staden växer så det knakar, men folkbokföringen fungerar som infrastrukturen. Det vill säga – utan något som helst logiskt system. Tycker vi som i våra hemländer föds med mätsticka i huvudet. Jag har inte levt i Indien, men så pass har jag sett här på mina resor att jag börjar ana ett tänk, ett annat tänk. Jag kan skratta åt det som i mina ögon är fullständigt planlöst och galet. Men likväl finns det ett tänk. Tror jag. Fast jag vet inte hur det fungerar.

Indien är något annat. Something else.

Och, vad folkbokföringen beträffar – hur skulle det överhuvudtaget gå att räkna alla dessa mängder med människor som inte ens har ett skjul att leva i? Jag bara frågar.

Nåväl. Nu var det faktiskt något helt annat jag skulle prata om. Nämligen mina upplevelser av sus och dus och flärd och ”lyx” i Bangalore. Inte maharadjornas och de riktigt rika indiernas flärd och lyx, utan den som är åtkomlig för oss vanliga med svenska pengar i fickan. Västvaluta. Vi får helt enkelt väldigt mycket för pengarna. Till och med mycket mer nu än för ett och ett halvt år sedan då jag var här senast, vilket gynnar oss men inte dem. Vilket stundvis i den här pulserande staden fått mig tro att lyx är mitt rätta element, mitt sanna jag som jag bara varit för ödmjuk för att erkänna. Saken är den att jag bär en sådan där trickster inne i mitt huvud som ibland vänder och vrider på begreppen så att det som är sant verkar vara osant och det som är osant verkar vara sant. Och, ni vet, när uppvaknandet sker – ja, då är man inte särskilt kaxig längre. Efter någon vecka i sus och dus och med trickstern som regent kom klarsynen. Detta hände:

Lena tog mig till en av dessa hårt bevakade butiker dit de går som i detta kontrasternas förlovade land badar i guld och smaragder och safirer. Alltså inte sådana som jag, med den där lömska tricksterfiguren i hälarna. Jag kände redan i dörröppningen att något inte var som det skulle, och ju längre in jag kom bland guldet och vakternas granskande ögon, desto mer medveten blev jag om att den vackra kurta (indiskt damplagg) jag bar endast kostat 45 kronor, och det för att det råkade vara halva priset. Förstår ni? Jag försökte fokusera på mina tånaglar som jag fått målade på SPA, till ett bra pris, förstås, men nu var självaktningen så körd att det inte räckte ens nagellack och filade fötter. Nej, ut bland kossor och linkande hundar på gatan där jag fick svälja förtreten med det punkterade sanna jaget.

Så det kan gå.

Alltså: Jag kom till Bangalore från sex veckors retreat på Bodhi Zendo i bergen mellan Tamil Nadu och Kerala. Jag hade mediterat och levt ett enkelt och stilla liv, i hisnande vackert landskap. I sex veckor hade jag varit fullständigt nöjd med det jag hade. Till Bangalore kom jag för att gästa mina vänner Lena och Ingemar som lever och arbetar här i ett års tid. Ja, hit kom jag, till rena kontrasten till det jag upplevt i bergen, och upptäckte snabbt att jag var jag fullständigt nöjd även med det liv jag fick tillgång till här. I flärd och lyx och i sus och dus.

Bangalore övermannade mig alltså med ett fullt program. I en och en halv vecka. Jag skulle visas det bästa av möjliga begivenheter i denna enorma stad, och det var inte precis meditation det handlade om. Nej. Nu har visserligen Lena och Ingemar en yogalärare som kommer hem till dem två gånger i veckan, och jag deltog i övningarna en gång, med stort nöje, men det var inte det som för mig blev grejen här. Jag hade mediterat och gjort qigong och allt vad det heter i sex veckor. Måtta får det vara, även med dygden, säger de gamla taoisterna, och det påpekar även min inre Buddha när jag frågar.

Så, vad var grejen? För det första, shopping. Man får ju så mycket för pengarna. Lena visade mig tålmodigt den ena butiken efter den andra, och jag valsade mellan bankomater och dessa köpställen med ”very nice price”. Vilket ledde till att jag även behövde investera i ett större handbagage än det jag hade för flyget hem. Som ju också var billigt, förstås, dessutom utrustat med fack för laptop. Och användbart även hemma. Rena kapet, således.

För övrigt? Jodå, mingel. Utflykter. God mat. Goda viner. Champagnebrunch. Och en alldeles bedårande livekonsert med sufimusik på en restaurang för indiskt innefolk. SPA. Allt detta som blev den balanserande faktorn efter sex veckor i stillhet och meditation.

För balans ska det vara. Det kan svänga från det ena hållet till det andra. Men på något sätt hamnar pendeln där i mitten, till slut.

Och ja, Indien är något annat. Something else. Här finns variation. Kontraster. De flesta här, och det är många med tanke på invånarantalet på över en miljard, kommer aldrig att se mer än den lilla plätt eller förort eller kåkstad de lever i. Men vi med västvaluta i fickan får möjligheten att se hela vidden. Den tar jag gärna.

Här nedan mitt helt sanna vardagsjag i Bangalore. Första dagen. Nedstigen från bergen är jag. Med fötter som varit inklämda i strumpor och skor, ända tills nu.

1622235_10152375587044523_1364821683_n (2)

 

 

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

4 reaktion på “Bangalore – i sus och dus

  1. Lena

    Vad roligt att läsa om vad som sticker ut för dig i ditt besök hos oss. Jag håller verkligen med om att balansen är viktig i livet, olika perioder innehåller olika delar. Både korta och långa perioder. Ha det nu riktigt bra hemma i Sverige med alla kära nära och med våren i antågande.

    Svara
    1. cernering Inläggsförfattare

      Stort stort tack, Lena, till dig och Ingemar för er generositet! Utan er hade jag gått miste om de fantastiska upplevelserna i Bangalore. Härliga minnen i mitt hjärta, for ever! Är så tacksam. Kram!

      Svara
  2. Petra Hiort af Ornäs

    Hej Cirkka!
    Om jag också får varva med lyx så kan jag tänka mig att stanna längre i Indien än 3 veckor. Förslag?
    Kram
    Petra

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *