Grodsång och eldflugor

Igår kväll satt jag vid näckrosdammen i vår japanska trädgård och lyssnade på grodsången. Mörkret föll och eldflugorna kom med sin dans. Det var ett av de där ögonblicken. Där man bara är. Grodorna, eldflugorna och jag.

Jag hade haft en fin dag. En dag med mycket skratt med många vänner. Där jag satt vid dammen med grodsången och eldflugorna funderade jag på om jag önskade att alla mina dagar skulle vara just så glada och lyckliga. Och ja, det gjorde jag. Skulle jag också önska att en del dagar var fulla av misslyckanden och frustration? Nej, det skulle jag inte. Fast jag önskar att jag kunde. Visserligen brukar det allt som oftast visa sig att när den svåra dagen kommer så tar jag mig genom den utan att lyfta på locket till pralinasken med alla flyktvägar. Eller så tar jag mig genom den med hjälp av pralinasken tills en ny dag gryr. Eller –  det händer också – hamnar jag i synk med det som skaver. Som nu med grodsången och eldflugorna. Det är de där stunderna då jag kan känna mig helt fri. Fri att bara vara, oavsett om det är ”bra” eller ”dåliga” saker som händer.

Jag kommer ihåg en ”dokusan” för många år sedan, ett samtal med zenmästaren Reb Andersen från San Fransisco Zen Center. Jag var i ganska uselt skick på den tiden och ville ingenting annat i livet än slippa mitt ”lidande”. Detta var på en sesshin, och Reb hade just haft en föreläsning i ämnet ”Giving away”, så när min tur kom för en ”dokusan” sa jag, I would like to give away my suffering, how can I do it? Hans svar blev, would you also like to give away your happiness? Det svaret har jag burit i hjärtat sedan dess. Något gick upp för mig. Något fundamentalt om det som zen lär ut. Nämligen att inte välja och vraka bland ”bra” och ”dåliga” händelser utan vara med i det som händer, fullt ut, oavsett vilket. Som sagt, de orden klingar i mina öron ofta när det ”dåliga” händer. Och ja, det händer att jag i de stunderna lyckas  ”give away my happiness”, menandes att okej, nu är det som det är, det är inte kul, men det är så här det är just nu. Ibland behövs inte grodsången och eldflugorna för att den där frihetskänslan ska kunna infinna sig.

Det hade alltså varit en ”bra” dag. Vi var ett helt gäng från Bodhi Zendo som åkte till förlustelser i staden Kodaikanal. Lunch, och så espresso eller capuccino på favoritfiket där det också finns en toalett med vanlig toastol och papper. Min nya svenska vän Lisa och jag gick till vår ”hovjuvelerare”, en trevlig man från Kashmir vars namn jag alltid glömmer, som säljer smycken med mina favoritstenar. Vi blev bjudna på te innan jag dök med huvudet före ner i de glasförsedda lådorna där lockelserna ligger sida vid sida. Jodå, det blev ytterligare två ringar och ett halsband till samlingen. Solen var het och go´, och vi navigerade bland tiggare och tutande bilar och motorcyklar till Eco Nut och Chocolate Factory för att bunkra upp ett förråd med nötter och hemgjord choklad för sexdagars sesshin nästa vecka. En extra energikick då och då brukar göra susen. I en liten bokhandel kom vi i samspråk med ett indiskt par, och samtalet slutade med att de tog med oss till YMCA-hotellet, en vacker byggnad som tidigare ägts och använts av svenska kyrkan i Kodaikanal, för hur som haver så visade det sig att gamla släktingar till Lisa  länge sedan varit missionärer där. Lisa var verkligen i synk, och jag åkte snålskjuts på det. Den redan mycket lyckade dagen avslutades för min del med efterrätten när vi återvände ”hem”. Min goda vän Annelise från Paris hade anlänt. Jag lärde känna Annelise på koanträning i Hamburg i somras, och hon var med mig när vi efter seminariet skulle ha två dagars sightseeing i staden och jag ramlade så illa att det blev ilfart i ambulans till akuten. Vi lyckades sedan se oss runt i staden, trots allt, de följande dagarna, jag med sydd panna och hoptejpade glasögon, och vi blev vänner för livet.

Ja, det var en riktigt bra dag. Tänkte jag där jag satt i vår japanska trädgård med grodsång och eldflugor som sällskap. Min happiness var här nu, och den fick vara här.

1530545_10152120421194523_592091572_n

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

4 reaktion på “Grodsång och eldflugor

  1. cernering Inläggsförfattare

    Tack igen, Petra! Dina kommentarer värmer… Nu hade vi sesshin hela veckan och jag har inte kommit igång med att skriva om det. Det ska ju vara sanningsenligt även den här gången, så det blir inte bara lovsång!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *