Tyskar och andra och alla vi

Vi är runt 40 personer på Bodhi Zendo just nu. Fullbokat. Från Indien, Sverige, Danmark, England, Frankrike, Spanien, Italien, Australien, USA och Sydamerika. Och så har vi tyskarna. De skiljer sig från mängden. Eller rättare sagt, de sätter sig över mängden.

Ska jag nu vara ”sån”? Ja, en stund tänker jag vara just ”sån”. Sedan ska jag gå ut i solen, lukta på blommorna, lyssna på fåglarna och tänka snälla tankar. Om alla, inklusive tyskarna.

Så här är det: De kommer i stim. De är många, eftersom Ama Samy är oerhört populär i Tyskland. Jag vet inte varför. I alla fall, de dominerar, inte bara för att de är många i antal – det räcker med ett par stycken så går de omkring och organiserar, ger order och talar om för oss mindre vetande vad som är rätt och vad som är fel. De pratar helst bara tyska, och det med varandra, eftersom de inte beblandar sig särskilt mycket med oss ”utlänningar”. Jag kommer i närkamp med dem den timme på förmiddagen jag sköljer och hackar grönsaker tillsammans med dem. Tyskorna. Eller rättare sagt, de kommer i närkamp med mig, fast numera ger de upp när de upptäcker att jag gör som jag vill ändå. Jag är bra på att jobba, så vad den saken anbelangar är det svårt att hitta fel på mig.

Men tyskarna dominerar, alltså. De sätter sin prägel på stället. De är redan i majoritet, och i morgon kommer ett nytt stim.

Okej, nu räcker det. Inget mer gnäll. Såklart finns det undantag från regeln, även i fallet tyskarna. Det måste jag betona, om än undantagen tycks vara försvinnande få. Faktiskt har jag själv fått några riktigt bra tyska vänner, inte bara här utan även i andra sammanhang med Ama Samy ute i Europa.

Nu har jag hävt ur mig. Nu vet ni. Jag går inte omkring med ett leende på läpparna och låtsas älska allt och alla när jag inte gör det. Jag går heller inte omkring och hatar. Visst, jag kan göra det i stundens hetta och sätta igång och vässa mina voodoostickor, men det går över.

Just nu hände det sig att jag lämnade laptopen ett tag och mötte en tyska i fikarummet som jag räknat in i den ”tyska maffian”. Hon gav mig en varm kram, berättade att hon skulle åka hem och att It´s been nice to meet you. Jag blev alldeles go´ om hjärtat av den oväntade vänligheten, gav henne en kram tillbaka och sa, wish you a safe journey and a good time back home. Och det kände jag att jag verkligen menade.

Japp. Där fick jag.

När jag nu är så där go´om hjärtat ska jag passa på och säga att jag är bara SÅ tacksam över att kunna vara på Bodhi Zendo. Att ha den möjligheten. Med alla tillsammans. Tyskar som svenskar, spanjorer som amerikaner. Vi mediterar sida vid sida, reciterar våra sutror, äter och jobbar tillsammans, samsas om varmvattnet, sjunger, dansar, går på yoga och qigong och allt vad det heter. Med de små konflikter som uppstår. Vi tillsammans. Alla vi. Jag tror inte det är någon här som inte vill vara en bra människa. Det är bara så förbaskat svårt.

I zenundervisningen är frihet ett centralt begrepp. Frihet från dogmer, auktoriteter, våld, konkurrens, avundsjuka, maktkamper, girighet, idealiserade självbilder… you name it. Förr i tiden satt munkarna i grottor och mediterade, och inte vet jag vad de fann i isoleringen från omvärlden. Det var ju andra tider då, så klarheten kom väl till dem på det sättet. Nu vet vi att människor behöver människor. Vi behöver ett samspel, ett ständigt stötande och blötande och slipande på vår förmåga att handskas med konflikt och rivalitet, på det att vi må få korn på oss själva och vilka vi är i förhållande till andra. Så – hur kan vi handskas med det som vi tycker är annorlunda och olikt oss – och därmed fel? Hur hittar vi den där friden som ger oss rymd att vara och låta vara?

Kan jag låta tyskarna vara som de är? Jag menar, verkligen låta dem vara, utan att bli fånge i min egen grämelse? Har jag den friheten, i mig själv?

 

 

 

 

 

 

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

6 reaktion på “Tyskar och andra och alla vi

  1. leif engh

    Förlåt dem ity de brygga gott öl i Tyskland!
    Jaha, så på den punkten e de ingen förändring. Det är liksom att ”AMA är deras” på något sätt, men som sagt i ”flocken” finns det alltid några ”pärlor”.
    Sedan en vecka tillbaka gäller: skotta snö – äta – vila – skotta snö – äta – skotta snö och sova.
    Hälsa AMA,
    PS eremiterna satt kanske i grottor för att ”bryta igenom” och få tålamod nog att möta och vara med andra människor!

    Svara
    1. cernering Inläggsförfattare

      Tack för kommentaren, Leif! Roligt att du läser. Trots och med tyskarna har jag det väldigt bra på Bodhi Zendo. Första gången var det en månad och nu blir det sex veckor. Dags för dig att komma tillbaka?

      Svara
  2. kjell

    Det kan vara en bra träning att låta egot sitta i baksätet. Bli en observerare. Det är inte du som har dessa tankar om tyskarna. Du är ju endast kärlek.
    Kram

    Svara
  3. Petra Hiort af Ornäs

    Hej Cirkka!
    Det här inlägget skrev du samma dag som vi andra åkte. Jag sa till gänget i bilen på väg till Tiruvannamalai att nu får de det tråkigare på BZ när vi åkt. Men så blev det tydligen inte. Iallafall tycker jag att man måste kunna vara glad och ha roligt också, inte bara vara allvarlig.
    Petra

    Svara
  4. cernering Inläggsförfattare

    Hej Petra! Det varierar här med det tråkiga och det roliga… Som du vet, ingen dag är den andra lik. Ibland vill jag bara hem, och andra stunder önskar jag att jag bokat mer än sex veckor. Håller absolut med dig, det ska inte bli för allvarligt!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *