Om Nelson Mandela

Efter nästan trettio år i fängelse kom han ut som en fri man. Fri – inte bara i yttre mening. Något hade förändrats inuti honom. Nelson Mandela hade gjort något som jag tror är det svåraste en människa kan göra. Han hade raserat murarna inuti sig själv.

Kahlil Gibran skriver i boken ”Profeten”: ”Om ni vill avsätta en despot, se då först till att hans tron, som är rest inom er, förstörs.”

Vad betyder detta? På vardagssvenska? Att rasera despotens tron inom oss?

Vi pratar om tolerans och allas lika värde. Om frihet och demokrati. Som alla har rätt till. För de flesta av oss, i varje fall i vårt land, är det här självklarheter. Det är lätt att använda orden. För alla ”vet”. Men vad är det vi ”vet”?

Jag tror att Nelson Mandela ”visste” något som de flesta av oss inte ”vet”. Och jag tror att den sortens vetande inte handlar om att stapla på statisk kunskap. Vilket ju Nelson Mandela som en lärd man också hade. Men vilka murar i sig själv hade han raserat som gjorde att han så oreserverat efter sin frigivning kunde öppna sig för alla, inklusive sina tidigare fiender? Och därmed, på fredlig väg, lyckas störta apartheidregimen och införa fria val för ALLA i Sydafrika?

I senaste dagarnas nyhetsflöde har jag också sett ord som ”försoning” och ”kärlek”. Ord som gör hjärtat mjukt inför den möjlighet de förmedlar. Men så finns nu också motsatsen att höra och läsa. Om straff till de som under decenniernas gång inte stöttade de svartas frihetskamp i Sydafrika. Jag talar om svensk ut- och inrikespolitik. ”Reinfeldt och Bildt ska inte gå på Mandelas begravning.” ”Moderaterna hycklar”. Står det i tidningar. Visst, moderaterna var undantaget i ett för övrigt helgjutet svenskt stöd för ANC och Mandelas frigivning. Och nu vill deras motståndare plocka partipolitiska poäng på detta.  Var det det här Mandela lärde oss? Angriparens taktik? I den dokumentär som nu visas på SVT ser man hur Mandela, efter att ha blivit vald till president i Sydafrikas första fria val, samlar sina forna motståndare till fest. Fru Botha, hustru till den tidigare presidenten Botha som på sin tid gjorde sig känd för sitt massiva förtryck av de svarta, sitter där, bland många andra. Ja, Mandela var en samlande, inkluderande kraft. Och jag undrar – skulle inte han själv bjuda in moderaterna till sin begravning?

Jag är varken höger eller vänster. Jag hoppas bara kunna bära med mig något av Mandelas livsgärning i mitt eget vardagsliv. Komma ihåg hans exempel när jag själv faller. Jag kastar också stenen på de som jag tycker inte är utan skuld. Dagligen. Trots att jag borde veta bättre.

Kärlek är ett svårt ord. Vi har en outtalad överenskommelse i vardagen om att alla vet vad kärlek är, och ofta förknippar vi det med sentimentalitet och njutning, något som alltid även inbegriper svartsjuka, dominans och ägandebegär. Men – vad mer finns det i ordet? Skulle det kunna vara något med det där andra ”vetandet”, det som Mandela verkar ha hittat inom sig? I så fall skulle det mer handla om ett inre tillstånd. Något inuti som gör att det som växer fram ur en styrs av något annat än det där fröet till våld som jag tror att vi alla bär på. Skulle DET kunna vara kärlek? Och i så fall – vad är det?

I det ljuset kan man bättre förstå Bibelns ord om kärlekens lov (Paulus första brev till korinterna, kapitel 13). Det där med att om jag hade all kunskap, all tro och all makt, men inte hade kärlek, så vore jag bara en skrällande cymbal. Något att fundera över när vi slentrianmässigt slänger fram ord som ”försoning” och ”kärlek”. ”Allas lika värde.” Menar vi något med orden, eller menar vi inte?

Den enkla poesins mästare Leonard Cohen uttrycker det så här i en av sina sånger: ”Love is not a victory march…”

Det får bli slutknorren på det här inlägget.

Digiprove sealCopyright secured by Digiprove © 2014

8 reaktion på “Om Nelson Mandela

  1. Lena

    Så fint du beskriver det svåra i att vara medmänniska. Att leva och låta leva, att inte vara så fördömande och att ständigt vara på sin vakt och leta efter det som är fel. Titta efter det som är vackert, våga stå kvar och lyssna när den som tänker annorlunda pratar, våga stå kvar och vara du och våga låt andra vara sig.

    Svara
  2. Anstin Tener

    Tack Cirka. Både för vad du skriver som känns så härligt och får att du inspirerat mig till att för förta gången titta på en blogg! Tack!

    Svara
    1. cernering Inläggsförfattare

      Tack, Anstin! Vad glad jag blev av dina ord! Jag ska berätta mer när vi ses i mars, ska bli roligt!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *